Men, vad säger jag. För mig är det ju helg verje dag, hihi. Åtminstone är det vad en del tror eftersom jag inte går till något arbete. Nej, mitt arbete är att få min vardag att fungera så smidigt som möjligt.

Hur kan det vara ett arbete, funderar nog några. Eftersom jag har kroniska smärtor (innebär varje dag, varje stund) och därmed stor trötthet, njemas stresstålighet och blir helt slut av koncentration så blir det ett heltidsarbete för mig.

Den här påskhelgen har varit annorlunda mot alla andra. Ingen påskmat. Hade bibelstudier på påskaftonen och såg en jätteintressant film om Josef (tre timmar lång zzzzz) på kvällen. Fakturm är att jag somnade till bara två gånger. Det var vännerna Sundqvist som kom över och hade filmvisning.

I går skulle jag avsluta påskhelgen med en intressant föreläsning av missionär Anita Vörde om hennes arbete i Sri Lanka. Vad händer då? Jo, när jag kommer in i salen hör jag henne säga: och det här är sista bilden.... Det är bara inte sant! Jag har tagit fel på tiden med en hel timme, suck..

Men man ska aldrig vara nedstämd långa stunder. Det har i alla fall mitt alldeles privata glädjepiller Anna, ni vet hon som bor nånstans utanför storstan, bestämt. Jag hinner inte ens parkera bilden innan hon ringer och bara smittar av sig. Vi hann väl prata/skratta oss igenom en timme eller mer innan magmusklerna sa stopp.

Tjejen, kan jag inte få spela in dig och ha dig i min ficka. Du är det bästa smärtpiller som finns!! För att undanröja alla eventuella missförstånd så vill jag härmed förklara att vi letar febrilt efter en manlig hjärtevän båda två =) Så bara hör av er!

Visar en bild på bordet som jag slitit med under påsken



Tar fram stora artilleriet idag. Slipmaskinen. För svart ska du bli, hur mycket du än stretar emot ditt gamla bord!

Visar några vårbevis från min baksida...

Tulpanknoppar


Fullt med Skilla under björnärsbusken