Onsdag redan :X

Har inte skrivit sen fars dag. Det beror på att jag ville ta hand om mig själv och tog en lång skogspromenad med fina Linnea och hennes helt underbara gatukorsning Kira som det nog är mest schäfer i.

När vi gått ca 1 Tim kom vi ut på en grusväg. Får erkänna att mitt dåliga lokalsinne inte gav mig en clue om var vi befann oss. Såg en väg längre fram och blev väl lite ivrig så jag kom längst fram i ledet.

Måste säga att jag har balanssinne zero.

Helt plötsligt kände jag att båda fötterna lämnat marken. Ni kanske kan känna slowmotionskänslan när man vet att man faller och inte har en aning om hur man ska landa.

Helt plötsligt kände jag huvudet och högerhanden studsa två gånger mot underlaget. Så hör jag Linnea ropa NEJ!!! Ska jag ringa ambulans?

Jag bad henne vänta lite. La mig på sidan och det gick jättebra. Hon ville igen ringa ambulans men jag insåg att det här är ingen fara.

Kom upp på fötterna och Linnea hade kopplat Kira. Det var hon som nuddat mina ben bakifrån och fått mig ur balans. Något Sally lyckats med ett par gånger innan hon förstod att hon inte kunde gå intill mig bakifrån. Men då har det varit i mjuk skog.

Jag ville gå hem så vi vände och började gå. Då började min hand värka ILLA! Linnea konstaterar att det är närmare till vårdcentralen så vi vänder igen. Det tar lite mer än en halvtimme att promenera dit.

Min läkare som känner till min SLE tittar på min svullna onda hand. Han bestämmer att det får bli KSS för ortoped och röntgen. Blev snabbt illamående när jag var där så det blev ambulans till Skövde. Tack och liv fick jag medicin mot illamåendet och även smärtstillande. Syrgas är det ultimata på mig mot illamående insåg jag under den resan.

Inga brott någonstans. Stor bula i huvudet skvallrade om en mycket lätt hjärnskakning. När jag ändå var där passade jag på att fråga om trycket över bröstet som inte gett sig ordentligt sedan arbetsEKG veckan tidigare. De beslutade att jag skulle vara kvar över natten. Fick även chansen att fråga vad jag skall göra när trycket kommer. Jag ska åka in. För man vet aldrig när set verkligen är en infarkt som doktorn sa.

Det var enkelt att komma till KSS men jag har inte för vana att plocka med mig telefon, plånbok, mediciner, tandvården, tandkräm, kam och rena trosor på en hundpromenad vilket skulle visa sig vara ett dåligt val i det här fallet. Fick ingen sjukresa hem trots ett avstånd på drygt 6 mil. Måste åka kommunalt. Och det GÅR INTE i Skaraborg om du inte har bankkort med dig!!!!!

Mobilen hemma. Inga telefonnummer med. Lånade en telefonkatalog och hittade två vänner som kunde ev tänkas vara hemma. Fick tag i Solveig i Slätte som släppte allt hon hade för händer och kom och hämtade mig. Jag blev så lycklig när hon kom så tårarna bara rann. Hon skjutsade mig ända hem och såg till att jag kom in. Hade bara 300:- till henne men hon blev nöjd. Puhh...

Väl hemma ringde jag Linnea så hon och Kira kom hem med Sally som fått bo hos henne :) Vi drack te och pratade massor. När de gått blev det lång gosestund med Sally i soffan <3

Idag har vi varit ute på kvartspromenader. Får inte överanstränga lilla hjärtat nu. Har verkligen ingen lust att behöva åka in igen.

Det blev en låååång berättelse om tre dagar i mitt liv.

Valparna har öppnat ögonen <3 <3 <3



Kommentarer
Annalena

Mej oj vad du råkar utför, hoppas du mår bättre nu, att handen och hjärnskakningen går fort över. Vilka söta små valpar, mmmmm de luktar ju så gott dessa små liv.
Ha en bra dag.

2012-11-15 @ 09:25:35
URL: http://captisvita.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Trygg i mig själv

Livet som varit väldigt mycket ner och en hel massa upp har lärt mig vem jag är och vart jag står. Det har gett mig en stor trygghet.

RSS 2.0