Det känns tungt. Otroligt tungt. Hur kan det bara hända??? Varför? är den enda frågan som snurrar i mitt huvud.

Tessan finns inte mer. Bara hennes kropp som ska begravas till våren. När det går att gräva i trädgården.
Min fina lilla tjej. Hon hann inte bli ett år och tre månader.



På nyårsafton klockan halv fem på kvällen hade jag packat bilen för att åka till en vän och fira in det nya året.
Bagageluckan var öppen och jag bad mina hundar kliva in. Jag hann inte stänga luckan innan Tessan hörde något från vägen och rusade iväg med sina fladdrande öron.

Jag hann inte ut till vägen innan jag hörde ett fruktansvärt yl. Det tog några sekunder att komma ut där men det kändes som lång tid. Ute på vägen stod min gamla granne med sina två hundar, en Airdaleterrier och en Bostonterrier, plus att hon hade mamman till den stora också.

Hon sa tryckt att det var den stora gästhunden som bitit Tessan över nacken. På vägkanten låg Tessan på rygg i undergivenställning.

Jag lyfte upp henne. Huvudet hängde. Gav henne mun mot munmetoden men hon gurglade bara. Ville inte fatta. Körde till vännen och tutade ihärdigt. Lämnade över Tessan och sa: Gör mun mot mun på henne så kör jag tlll en veterinär.

Efter 7 km fick jag beskedet. Hon är död Bibbi. Det är ingen idé. Jag bröt ihop totalt.
Fick inte tag i någon veterinär. Ringde polisen. Gjorde en anmälan. Fick reda på att det inte leder till något.

Dagarna går. En för en....

Tack och lov har jag min Sally kvar......



Hon söker fortfarande efter Tessan. Jag måste ju fortsätta. Vakna. Rasta Sally. Äta frukost ihop. Städa och så vidare.

Hur kan det ske????