Fredag



I måndags fick min livskamrat sedan 10,5 år. Tungt. Tomt. Sorg. Konstigt. Hon fattas mig. Känns som en epok är slut. Måste programmera om mig. 

Tack och lov har jag Sotis som behöver mig

Ha en fin helg alla


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Trygg i mig själv

Livet som varit väldigt mycket ner och en hel massa upp har lärt mig vem jag är och vart jag står. Det har gett mig en stor trygghet.

RSS 2.0