igen! Solen skiner och det är takdropp. Bara vägrar att skotta något mer nu. Det får naturen sköta. Tar hellre stövlarna på mig när jag ska ner till ateljén. Ren norrbottnisk tjurighet.

Idag är jag helt slut efter kyrkstädningen igår som var riktigt kul. Var också och hälsade på min lilla Sally. Det blev traumatiskt. Sorgen har inte lagt sig ett dyft trots tre månader. Jag älskar henne så otroligt mycket och saknaden är så STOR. Tack och lov att den nya familjen är så underbara. De står till och med ut med mina tårar varje gång jag hälsar på. De bjuder hem mig! Vilka människor.

Tjejen kom över i går kväll och hängde med mig trots att jag var så nedstämd. Gulliga hon! Hon bakade kladdkaka åt oss. Vet verkligen vad en ledsen kvinna behöver =)

Får vila upp mig så jag orkar med handträningen och besök av vänner i morgon. Shit att krafterna inte räcker till ett normalt liv. Blir så ARG ibland. Det är koncentration och ljud som knäcker mig mest och det är något som behövs och finns hela tiden. Jag är nog lite trög för det här har hållt på i 11 år nu och jag verkar inte vänja mig. Har i alla fall lärt mig signalerna och faktiskt att ta det lugnt för att hämta krafter. Alltid något =)