Den här dagen har rusat iväg. Klev upp nio i morse. Det var bara ögonen som öppnades och jag insåg att klockan var mycket så jag tvingade kroppen ur sängen trots stora protester. Insåg att tiden var knapp. Handträning klockan 11 och gäster klockan 13. Hjälp. Måste hinna plocka undan, dammsuga, duscha och äta frukost innan kvart i 11. Jag lovar, det var en kamp. Men, det gick. Kom iväg i tid. Var på träningen. Smet in och pratade med socreceptionen och handlade lite nödvändigt innan hemresan. Var hemma i tid. Då ringde Maria och talade om att hon var lite sen. Phu. Så skönt. Jag fick tid att andas ut lite innan de kom.

Så ringde det på dörren. Där stod Maria och ur bilen kom hennes tre helt underbara tjejer. Så glada, väluppfostrade, härligt busiga barn. Har haft ett par helt underbara timmar ihop med de fyra. Den minsta var lite blyg i början men det släppte efter ett tag. Som tur är har jag både dockvagn, docksäng, dockor och en hel del andra leksaker framme i vardagsrummet för jämnan. Dit hittade de tre på en gång. Ett litet elektroniskt spel, som jag inte begriper mig på, blev en hit.

Strax innan de skulle gå hem hittade en av tjejerna en liten hund under soffan. Den yngsta fick tag i den och ville inte släppa den. Då visade jag henne foton på mina barnbarn och visade vem som ägde den lilla hunden och förklarade att hon skulle bli ledsen om hon inte fick den tillbaks. Hon lämnade tillbakahunden utan problem. Ingen av de små hade lust att åka hem när mamma tyckte det var dags.

Om allt går som planerat hälsar jag på dem på torsdag. Ser verkligen fram emot det. Men för nu känner jag mig rätt nöjd med att bara vara, i min ensamhet.