Jag lever, hälsar jag till alla underbara bloggare som kommenterat under mina veckor borta från datorn.

Har bara inte orkat öppna locket mer än för att betala räkningar. Här har hänt så mycket under stopptiden.

Först feber i tre veckor. Fjärde veckan kom mina små älsklingar Lina och Kajsa och hälsade på. Säger bara det.... Vilken underbart slitsam vecka :)

Den veckan kom Tessan in i vårt liv. Sju veckor ung och liten som en handflata. Svårt att förstå att det var en fungerande varelse.

Veckan efter fick jag kompisbesök och lusten att sitta vid datorn fanns bara inte. Blev också en otoligt slitsam vecka. Jag som har så stort behov av tystnad hade en person i mitt hus som älskade att prata. Ja så var det. Lyssna var inte någon stark sida där inte. Lyssna är min starka sida men jag orkar ju bara en liten stund i taget!

Så vart det då veckan efter (alltså förra veckan). Fylld av ångest. Vägrade prata. Såg bara till att mina älsklingar fick vad de behövde i form av mat, promenader, kisstunder och borstning.

Nu börjar det kännas som om jag är på banan igen. Vet inte om jag kommer orka blogga riktigt varje dag men vi får ta det som det kommer. En dag i taget.

Lägger in ett par bilder från tiden som gått....



Sovstund i köket



Promenad i skogen. Vart tog Sally vägen...........



Nya "hundgården". Bara Tessan trivs där. Sally avskyr den.



Det här är staketet in till grannen.....



som Tessan rymde igenom till sin älskling Foxtrott.

Nu är det slut för den här gången. Hälsar på er nästa gång jag öppnar datorn.